MENY
De som känner mig kanske tycker det låter som ett aprilskämt, men om du läser vidare kommer du förstå vad jag menar. Kanske handlar det helt enkelt om att jag blivit äldre och klokare samtidigt som jag insett vikten av att lyssna mer på min egen kropp och tolka de signaler den ger mig. Att enbart träna för att bli stark, få bättre kondition eller se snygg ut inför beach-säsongen är inte speciellt intressant eller viktigt längre. Jag tror till och med att jakten på detta har förvärrat den smärtproblematik jag försökt komma till rätta med under så många år.
När jag nämnt att jag har ont i knän eller en rygg som bråkar har jag ofta fått höra kommentarer som "men du som tränar så mycket!?". Det finns en allmän föreställning om att bara man håller igång och tränar allsidigt ska kroppen hålla sig hel och glad. Så tänkte jag också tidigare, jag kunde till och med få dåligt samvete om jag inte hann med x antal träningspass per dag eller vecka. Nu har jag äntligen insett att det som räknas är att utmana kroppen med övningar den är skapt att användas för och känna efter vad den behöver, eller inte behöver, just nu. Det är givetvis olika för alla, och varierar genom livet, men det som är viktigt är ändå att träna för sin egen skull och inte för att mäta sig med någon annan (eller vad som uppfattas som normen i det samhälle man lever i). Lyckas man komma till insikt med detta är jag övertygad om att man kommer vinna på det i långa loppet. Jag ska ju förhoppningsvis bo i min kropp länge till och då måste den ju orka med allt jag vill att den ska klara av. Det är mitt nya mål! Från och med nu satsar jag på rörelse snarare än träning.
Idag känner jag att min kropp behöver utmanas med postural-övningar enligt Optimum-metoden och sedan ta en promenad i vårsolen :) Kram på er!
0